Här sitter jag och har påsklov medan det rasar en debatt om katederundervisning, skolras, skollyft, Zaremba och allt vad det heter. Helt avkopplad...nästintill. Jag använder mig minsann av "Instapaper" och sparar alla slags blogginlägg, debattinlägg, fotbollsinlägg som rör mitt yrke, mitt härliga underbara yrke. Detta innebär i sin tur att jag kommer bli gött asstressad (ett ord som antagligen varken Zaremba eller Stavros skulle använda sig av...hoppas jag får min legitimation ändå) när jag återkommer till arbetsrummet efter lovet och ska ta igen allt som jag har missat. Problematiskt det där med att ha lov. Samtidigt som man vill koppla bort arbetet (vilket jag antar är definitionen på vad ett lov är) så vill man samtidigt hänga med i vad som händer. Därmed får jag lov att säga att Instapaper-funktionen är grymt smidig.
Men ja, om jag har förstått det hela rätt så är Zaremba förbannad över att vi lärare inte gör vårt jobb. Samtidigt som jag självklart vill att skolan, liksom övriga samhället, hela tiden granskas i sömmarna, så finns det en gräns för hur mycket skit man kan ta. I år har det varit grymt mycket lärarbashing; Klass 9A där ett gäng lärare visar hur lätt det är att vara lärare med den så kallade "ge-mig-två-timmar-du-får-minst-VG-pedagogiken" och allmänheten blir bedrövad över att lärare är så fruktansvärt värdelösa! Sedan Björklunds utspel i DN om katederundervisning där han mer eller mindre kastar skit på värdelös lärarutbildning (som utbildade mig). Därefter aftonbladets "skolras" där bara namnet sig såklart leder allmänheten till att tänka över hur extremt värdelös skolan (och därmed lärare) är...för att slutligen toppa med Zarembas artikelserie...its a wonderful time to be a teacher!
Dock fick jag ett lönelyft på 2.59% ett år då inflationen ligger mellan 2.6-2.9% så jag blev bara lite fattigare i år än föregående år...det är ju alltid positivt!
Veckan innan lovet spenderades i något slags lovliknande tillstånd. Studieresa till Berlin. Tredje visiten i Berlin för mig. Staden blir bara bättre och bättre.
Måndag: Stadsvandring, fick se stället där Hitlers bunker var belägen. Aningens surrealistiskt att stå på en söt liten parkeringsplats i ett grönskande Berlin och tänka att för en sisådär 66 år sedan satt Herr Hitler (tyskarna envisas med att säga Herr före hans namn...mycket konstigt) och kved där under. Judiska museet, intressant men en riktigt trist guide på finengelska engagerade inte våra elever dessvärre...
Tisdag: Sachsenhausen (koncentrationsläger), en riktigt grym guide och ett värdelöst väder gjorde upplevelsen mycket bra. Andra gången för mig och ja...även detta surrealistiskt, speciellt när man får höra berättelser om politiska fångar där som först blev befriade av den röda armén...för att ett par månader senare återigen bli fängslade av...röda armén.
Onsdag (elevernas dag): Madame Tussauds, kul första gången man var där, trist andra gången. Eleverna uppskattade dock det hela mer än mig...vilket är lite av poängen kanske. Zoo, Knut hade dött. En annan isbjörn verkade nära döden när vi var där. Inte isbjörnarnas år i år kanske.
En sista tanke: det är nästan lite farligt att vara för positiv för då kanske man inte riktigt ser det dåliga som behöver fixas?
