Snart kommer dom...

Vilka då kanske ni undrar? Vilka är det som egentligen kommer? Eleverna såklart, kidsen, dagens ungdom, morgondagens ledare, de som ger mig arbete, de som jag gillar. Imorgon börjar dom igen efter lovet. Välförtjänta lovet till och med. Dom var värda det. Vi lärare började idag. Spenderade halva dagen i en svettig aula där vi fick utbildning våra nya arbetsdatorer, MacBook Pro minsann! 75 lärare som samtidigt ska få utbildning. Jösses. Det gick som det gick. Varje dag man spenderar i skolan utan eleverna är konstiga dagar. Tyst. Lugnt. Semitrist. Dock produktivt. Men i morgon kommer dom. Horderna. 


Självklart är jag glad över att dom kommer. Det är med glädje jag åker till jobbet på morgnarna. Dessa tidiga morgnar. Dock läste jag häromdagen, i förrgår tror jag, ett inlägg som jag hittade via Twitter (på engelska och redan borttappat bland alla andra intressanta inlägg) om en lärare som skrev vad hon (tror det var en hon...skulle lika gärna kunna vara en han) var rädd för när det kom till undervisning. Ett exempel var att den planerade lektionen som skulle vara i en timme och fyrtiofem minuter tog slut efter knappt en timme...jobbigt läge. Detta fick i alla fall mig att fundera över vad jag är rädd för när det kommer till mitt älskade yrke. Ibland är det ändå så att man känner någon slags oroskänsla i magen när man tar sig till jobbet...och det är svårt att sätta fingret på vad det är, men här är några potentiella anledningar till detta:

• Någon slags rädsla för någon slags odefinierbar konflikt med någon slags odefinierbar elev eller möjligtvis kollega. Jag är smått konflikträdd. Jag vet. Smådumt att vara lärare och konflikträdd kan tyckas men va fan. Svårt att hitta något yrke där man inte riskerar konflikter. Och ärligt skrivet, det har varit ytterst få konflikter under min fyraåriga lärarkarriär. Därmed även konstigt att jag känner en oro för det. 

• En rädsla för att vara otydlig i mina bedömningar. Bedömningar och betygsättning är överhuvudtaget det värsta och absolut sämsta som finns som lärare får jag lov att påstå. Det är ok när eleverna förstår och hänger med i att det är inte deras person man bedömer (och möjligtvis heller inte godkänner) utan deras prestation på ett visst givet moment. Eftersom betyg blir allt viktigare i dagens betygshetssamhälle blir även känslorna hetare och starkare när det kommer till just bedömning och betyg. Denna rädsla försöker jag motverka genom att vara väldigt tydlig i vad som krävs för de olika betygen samt tydlig i vad som eventuellt saknades i deras prestation i feedbacken de får efter avslutat moment.

• Att någon testar min auktoritet i klassrummet. Är ingen major direkt. Inte ens en gammel malaj. Auktoritär personlighet är inget jag har. Det är heller inget jag än så länge har känt att jag behöver. Visst kan jag säga ifrån när situationen kräver. Men att stå och ryta och skälla och dylikt kan jag inte. Vill inte heller för den delen. Däremot är jag rädd att någon uppstudsig elev någon gång kommer att testa mig och mina auktoritära sidor. Är osäker på om jag vet hur jag skulle hantera en sådan situation och det skrämmer mig lite.

Är såklart rädd för flera saker än dessa, men ja, det är nog dessa tre punkter här ovan som gnager mig mest och som jag måste jobba vidare på. Men ja, det löser sig alltid såklart, eller för att citera en känd gammal dvärg: 

"för vad gör det om hundra år när allting kommer kring

Vad är du rädd för?

Hej.